Hedda Gabler

Jag träffar sådana kvinnor som Hedda runt om i Europa hela tiden, säger regissören Piotr Cholodzinski. Jag ser henne överallt. Vår uppsättning av tragedin utspelas hos de nyrika som gör anspråk på att vara överklass i Europa år 2007. Hedda Gabler rör sig bland de hypermoderna och extravaganta, de dekadenta trendsättarna av vår tid.

Henrik Ibsen skrev Hedda Gabler år 1890 och pjäsen upphör inte att avslöja våra skuggsidor. I Hedda Gabler finner man ett kvinnoporträtt som ligger i tiden och det är ett mycket olyckligt kvinnoöde. Hedda är inte en kvinna man sympatiserar med, hon är beräknande och manipulerande och samtidigt har hon en identifikations- och beröringsyta av sådana mått som sällan skådat sin like i väldsdramatiken.

Allt i livet tråkar ut denna kvinna och hon shoppar och missbrukar för att lindra smärtan av meningslöshet och mållöshet. Hon kan inte älska, hon vet inte vad det är att älska en annan. Hedda är en produkt av den konsumerande värld vi lever i. Texten är avskalad och moderniserad och Hedda är en postmodern rollfigur, en blandning av olika strömmar i samhället, delar som inte förmår bilda en äkta, autentisk stil.

Vi ska inte göra film eller såpopera bara för att vi gör en modern version av Hedda Gabler. Vad vi gör är en expressionistisk, symbolladdad, minimalistisk teaterlek. En lek med ytor och det dödsspel där alla är upptagna av att byta och köpa, säger Cholodzinski.