Mon Manège à Moi

Charmig underhållning… med sjömanskt tonfall

På det hela taget talar vi om en bra, för att inte säga förträfflig helhet...
Kent Sjöman hittade snabbt fram till det tonfall och den bakomliggande säkerhet som får publiken att slappna av och bara njuta...
Att bli ackompanjerad av två så drivna musiker som Juha Mäntylä på piano och dragspel och Borgåbördige Niklas Mansner på gitarr och banjo underlättade förstås en hel del, men faktum kvarstår: det vara på tiden att Svenska Teatern efter en lång paus igen utnyttjade en medarbetare med så stark förankring inom musikteatern...
den drygt två timmar långa musikseansen en seglats på sångernas hav som aldrig kändes tråkig, ja helst hade man guppat vidare några sjömil till.
Faktum är ju att hela denna sångskatt finns "där ute", för var och en att tillgå, men att få lyssna till den i en handplockad, bearbetad och finjusterad programhelhet ger en känsla av lyx och att någon bryr sig.
Till musikprogrammets höjdpunkter räknar jag Orbisons Blue Bayou, Herman & Youngs Love letters, Hectors Jos sä tahdot niin, blueslåten Trouble in mind och Kent Sjömans egen Sen när vi är minnen som kunde få en sten att gråta. Positiva överraskningar duggar inte så tätt i vår aviga värld, så ta tillfället i akt, Kent, Niklas och Juha gör ingen besviken.
Egil Green/Borgåbladet