Kung Oidipus
"Det är svårt att föreställa sig en roligare clownteater."
Pjäsens vandrande små yrväder består av Nina Hukkinen i rollen som en plastiskt smidig kung Oidipus i röd cherokeefrisyr medan Anna Hultin svarar för en utstuderat vig, akrobatisk men också närgånget publikflörtande rollfigur.
Hellen Willberg är finurlig, på gränsen till det skrämmande, i sin burleska roll som budbärare, men drar också ned många skratt i en scen med en fiktiv recension av pjäsen av ingen mindre än Greta Brotherus, 1970- och 1980-talens bitska Hbl-teaterkritiker, som inte var känd för någon större finkänslighet om hon ansåg ett skådespel som dåligt.
Mikael Andersson roar också, först som bortkommen berättare, sedan som omskakad drottning med oskylda behag medan Marcus Groth i sin vita gycklardräkt, grova röst och makalösa minspel är skådespelets allround skrattpiller.
Borgåbladet/Egil Green
"Respektlöst rolig Clown-Oidipus"
Det är något visst med clowner. Det stämmer, som Sörberg noterar i programmet, att clowner i dag ofta associeras med skräpmat och seriemördare. Men samtidigt är clownerna karikatyrer av oss alla. De synliggör våra fel, våra rädslor och vårt löjliga sätt att vara i världen. Och vi skrattar för vi känner igen oss.
Därför räcker det med att Marcus Groth, som clownen Guran, kliver fram på scenen och anlägger en konstig min för att vi i publiken (som består av vuxna människor) ska börja fnissa som en lågstadieklass. Han harklar sig och fnisset övergår i gapskratt. Han viftar på öronen och applåder bryter ut. Till vårt försvar ska sägas att han gör det fantastiskt bra.
Groth är som känt en oerhört mångsidig skådespelare och hans mimik och kroppsspråk är mästerligt kontrollerade. I rollen som clown får han möjligheten att spela ut hela sin repertoar och det är ett nöje att uppleva. Också Mikael Andersson, Anna Hultin, Nina Hukkinen och Hellen Willberg verkar stortrivas som clowner, och glädjen sprider sig från scenen till publiken...Det hela är fördomsfritt, tokroligt och just så respektlöst det gärna får vara.
Västra Nyland/Martin Welander
Gudarnas gyckelspel
Minsta impuls från publiken får clownerna att avbryta skådespelet och gå över i improvisation. I Per Sörbergs regi av Kung Oidipus blandas groteskt minspel med enorm energi. Det är något med den där röda näsan. Har skådespelaren en gång trätt den på sig, är den figur som uppstår komisk utan att ens ha yttrat ett enda ord
.
HBL/Linnea Stara
Klovnit etsivät ihmisyyttä
Anna Hultin ja Nina Hukkinen ovat säkähdyttäviä persoonallisuuksia Oidipus-näytelmässä...Per Sjöbergin ohjauksessa klovniryhmä näyttelee Kuningas Oidipuksen, lavalta välittyy koko ajan monikerroksista ilmaisua...Marcus Groth näyttelee ilmeikkäästi Guran-klovnina hervottoman hauskaa kuoronjohtajaa ilman kuoroa ja Anna Hultin tekee Mull-klovnina eloisan Kreonin....Klovnit saavat hienoja hetkiä aikaan silloin, kun teatterin keinojen avaamisessa osataan improvisoiden kyseenalaistaa katsojan roolia ja teatterileikki murtautuu ulos sisäsiisteydestä. Ja klovnien pilkka kohdistuukin ovelasti juuri minuun, tarkkailijaan.
Helsingin Sanomat/Maria Säkö
Mon Manège à Moi
Charmig underhållning… med sjömanskt tonfall
På det hela taget talar vi om en bra, för att inte säga förträfflig helhet...
Kent Sjöman hittade snabbt fram till det tonfall och den bakomliggande säkerhet som får publiken att slappna av och bara njuta...
Att bli ackompanjerad av två så drivna musiker som Juha Mäntylä på piano och dragspel och Borgåbördige Niklas Mansner på gitarr och banjo underlättade förstås en hel del, men faktum kvarstår: det vara på tiden att Svenska Teatern efter en lång paus igen utnyttjade en medarbetare med så stark förankring inom musikteatern...
den drygt två timmar långa musikseansen en seglats på sångernas hav som aldrig kändes tråkig, ja helst hade man guppat vidare några sjömil till.
Faktum är ju att hela denna sångskatt finns "där ute", för var och en att tillgå, men att få lyssna till den i en handplockad, bearbetad och finjusterad programhelhet ger en känsla av lyx och att någon bryr sig.
Till musikprogrammets höjdpunkter räknar jag Orbisons Blue Bayou, Herman & Youngs Love letters, Hectors Jos sä tahdot niin, blueslåten Trouble in mind och Kent Sjömans egen Sen när vi är minnen som kunde få en sten att gråta. Positiva överraskningar duggar inte så tätt i vår aviga värld, så ta tillfället i akt, Kent, Niklas och Juha gör ingen besviken.
Egil Green/Borgåbladet
Jail Break
jailBreak"Mäkelä och Nylund ger ett avslappnat uttryck. De tolkar trovärdigt och chosefritt texten och visar upp en fin scennärvaro. Där orden tar slut tar dansen vid och med otrolig skicklighet axlar duon den starka danskompositionen....man blir mest betagen av Mäkeläs och Nylunds hantverk."
HBL/Isabella Rotheberg
"Reija Wäre låter med sin kraftigt expressiva regi sina två scenartister ge järnet från avstamp till mål. Och de svarar på utmaningen med stor frenesi men också lyhördhet.
På scenen står Dennis "Ätä Nylund, internationellt framgångsrik streetdansare, breakbattle-domare och artist samt dansaren/akrobaten och skådespelaren Saku Mäkelä. Tillsammans leder de i ett rasande tempo publiken genom en rad verklighetsbaserade livsöden...Jail Break innehåller sorg, humor och mycket action men framför allt är föreställningen ett sätt att på det fysiskt laddade dramats villkor avspegla en av de vidrigaste avigsidorna i ett prestationssamhälle där förlorarna har få utvägar till förfogande.
Turnépjäsen fungerar också som en avskalad, seriös tankeställare och attitydpåverkare för elever från högstadiet uppåt, men även för deras föräldrar"
Egil Green/Borgåbladet
Tuppens hjärta
bebbe"En mästare på att hålla publiken i sin hand"
Med Tuppens hjärta visar Bengt Ahlfors igen en gång vilken gudabenådad berättare han är. Ensam på scen och utan annan scenografi än en röd pall berättar han en saga för vuxna, en historia som börjar lättsamt och gemytligt men ändrar karaktär efterhand... I slutet av pjäsen sitter publiken knäpptyst och väntar andlöst på vad som verkar vara en annalkande katastrof - Bengt Ahlfors är helt enkelt en mästare på att hålla publiken i sin hand.
Västra Nyland/Siw Handroos-Kelekay
"En varm och känslig monolog"
Monologen ger igenkännandets glädje för många, men finurlig och genomrolig är den för alla. Tuppen har ett stort hjärta.
Löntagaren/Fredrik Therman
"Karismatiskt och roande"
Ahlfors är karismatisk och roande och med sin närvaro fyller han det enkelt klädda scenrummet..Och när Ahlfors beskriver doften av fiskrens och piptobak, ljudet av en surrande Evinrude en sömnig sommardag och beröringar som sitter kvar i huden blir det finlandssvenska universellt.
HBL,Isabella Rothberg
"Nostalgistund"
Om man vill unna sig en oförarglig nostalgistund är det bara att styra stegen till Svenska Teatern..
Ny Tid, Tuva Korsström
Helsingin Sanomat/Maria Säkö
Jail Break
"Mäkelä och Nylund ger ett avslappnat uttryck. De tolkar trovärdigt och chosefritt texten och visar upp en fin scennärvaro. Där orden tar slut tar dansen vid och med otrolig skicklighet axlar duon den starka danskompositionen....man blir mest betagen av Mäkeläs och Nylunds hantverk."
HBL/Isabella Rotheberg
"Reija Wäre låter med sin kraftigt expressiva regi sina två scenartister ge järnet från avstamp till mål. Och de svarar på utmaningen med stor frenesi men också lyhördhet.
På scenen står Dennis "Ätä Nylund, internationellt framgångsrik streetdansare, breakbattle-domare och artist samt dansaren/akrobaten och skådespelaren Saku Mäkelä. Tillsammans leder de i ett rasande tempo publiken genom en rad verklighetsbaserade livsöden...Jail Break innehåller sorg, humor och mycket action men framför allt är föreställningen ett sätt att på det fysiskt laddade dramats villkor avspegla en av de vidrigaste avigsidorna i ett prestationssamhälle där förlorarna har få utvägar till förfogande.
Turnépjäsen fungerar också som en avskalad, seriös tankeställare och attitydpåverkare för elever från högstadiet uppåt, men även för deras föräldrar"
Egil Green/Borgåbladet
Tuppens hjärta
"En mästare på att hålla publiken i sin hand"
Med Tuppens hjärta visar Bengt Ahlfors igen en gång vilken gudabenådad berättare han är. Ensam på scen och utan annan scenografi än en röd pall berättar han en saga för vuxna, en historia som börjar lättsamt och gemytligt men ändrar karaktär efterhand... I slutet av pjäsen sitter publiken knäpptyst och väntar andlöst på vad som verkar vara en annalkande katastrof - Bengt Ahlfors är helt enkelt en mästare på att hålla publiken i sin hand.
Västra Nyland/Siw Handroos-Kelekay
"En varm och känslig monolog"
Monologen ger igenkännandets glädje för många, men finurlig och genomrolig är den för alla. Tuppen har ett stort hjärta.
Löntagaren/Fredrik Therman
"Karismatiskt och roande"
Ahlfors är karismatisk och roande och med sin närvaro fyller han det enkelt klädda scenrummet..Och när Ahlfors beskriver doften av fiskrens och piptobak, ljudet av en surrande Evinrude en sömnig sommardag och beröringar som sitter kvar i huden blir det finlandssvenska universellt.
HBL,Isabella Rothberg
"Nostalgistund"
Om man vill unna sig en oförarglig nostalgistund är det bara att styra stegen till Svenska Teatern..
Ny Tid, Tuva Korsström
