GROTTMANNEN
PRESSKLIPP:
Borgåbladet ”Sixten Lundberg är strålande både som sig själv, sin hustru och Grottmannen. Hela hans kroppsspråk och inte minst sättet att mima, sjåpa sig och tala som en kvinna är ståuppkomik på högsta nivå... Det är självfallet det tillspetsade, det överdrivna och det fördomsfulla som gör Grottmannen rolig. Men den har också några bonuspoäng för att den kan hjälpa män och kvinnor att förstå varandra bättre.”Green
Västra Nyland ”Sixten Lundberg är fenomenalt bra som grottmannen. Han värmer upp publiken steg för steg och till slut bara tjuter den av skratt”
Thelestam
Vasabladet ”Grottmannen gjorde succé när den uppfördes första gången 1991 i San Fransisco av sin upphovsman, ståuppartisten Rob Becker. Fyra år senare blev den med sina över 700 föreställningar i New York, Broadways mest framgångsrika monolog någonsin. Den spelas i tio länder på åtta språk, på Island har den setts av en tredjedel av landets befolkning! I samarbete med 3 Sagas från Island lägger Grottmannen nu också Finland för sina fötter. Sixten Lundberg hade egentligen redan lagt av med skådespelararbetet när han läste Grottmannens manus som fick honom att ompröva sitt beslut. Pjäsen handlade ju om honom tyckte han. Lundberg är grottmannen personifierad!...
Sixten Lundberg gör enmansshowen till en hejdlös och humoristisk upplevelse och det lär nog dröja innan han kommer åt att ta avsked från skådespelaryrket, för Grottmannen har all potential för att bli en långkörare.”
Handroos-Kelekay
Ilta Sanomat ”Rob Beckerin yhdenmiehen Broadway-menestys iskee Suomessakin”
Henriksson
Åbo Underrättelser ”Det hela är en tämligen suverän balansgång, förstärkt av stå-upp-estetiken och Sixten Lundbergs chosefria och varma sätt att ta sin publik; amerikansk underhållningsdiplomati av högsta klass, förnämligt överflyttad till finlandssvenska förhållanden.”
Rönnholm
Hufvudstadsbladet ”Ståuppkomikern Sixten Lundberg gör strålande enmansteater i Grottmannen. Både i fråga om gestiken och återgivandet av det omfattande textflödet tar Sixten Lundberg fram ett både ironiskt och självironiskt, superkomiskt rollspel som bär igenom hela föreställningen”
Nordgren



