Pink Noise by
FORK

![]()


Här finns ett storartat ensemblespel där ingen försöker överglänsa någon annan. De bär alla fram historien, låter den utvecklas genom var och en tillsammans...
Konsten kan, efter att ha överlevt seglatsen genom borgerskap och kristendom, ta magin som lots och skapa den föreställning som nyss har spelats upp.
Aftonbladet/Claes Wahlin
LÄS HELA RECENSIONEN
Om idyll, avgrund och magi ger grundstämning åt akterna har regissören även försett dem med en symbolik och ett skärpedjup som scenografin, ljuset, musiken och dräkterna understryker så otroligt fint...Maria Lundström som redan på Teater Universum för några år sedan i pjäsen Valerie Jean Solana ska bli president i USA visade vad hon går för, bara befäster sin ställning som ung, snillrik regissör.
Borgåbladet/Egil Green
På Alexandersteaterns främmande, utsökt restaurerade hus lyckas man skapa just den magiska tittskåpseffekt som Bergman var ute efter. Och dessutom en djup scen som möjliggör hisnande scenerier. Och vad kunde vara mera finlandssvenskt än denna kärleksfulla, konservativa, borgerliga, förtvivlade, försonliga släktsaga som inleds med att familjen Ekdahl firar jul tillsammans för 43 gången? Och hast du mir gesehen: det lyckas. Det blir en fin uppsättning. Inte tunn, inte snål, inte en blek kopia av filmen... Det är kärleken till teatern som lyser upp den här uppsättningen och får mig att efteråt upprymd och lättad gå hem i natten.
HBL/Sara Enholm-Hielm
LÄS HELA RECENSIONEN
Ville Virtanen tekee keskimmäisessä osassa todella komean roolin nimihenkilöiden uutena isäpuolena, ankarana piispana. Tiistai-illan lehdistöennakossa suuri tunne ajoittain hieman sotki Virtasen puheilmaisua, mutta ihailtava on näyttelijää, joka rakentaa näin jylhän ja vakuuttavan hahmon muulla kuin omalla äidinkielellään.
Helsingin Sanomat/Suna Vuori
LUE KOKO JUTTU
Två saker som jag alldeles särskilt vill lyfta upp är scenografin och dräkterna samt skådespelararbetet. Föreställningen är helt enkelt estetiskt vacker... Rollerna verkar väl genomtänkta med klara utvecklingsbågar. Det krävs en otrolig talang av en regissör för att få så här många pusselbitar att falla på plats. Det är med andra ord en vacker och berörande pjäs.
VEGA/S. Bergholm
Sverige har ännu inte hunnit dramatisera sin Bergmans mest folkliga pjäs. Svenska Teatern och Maria Lundström vågade anta utmaningen och lyckas över förväntan.
PEPPAR/Malin Wikström
Det är färgsprakande, bullersamt, roligt, svettigt – det är livet helt enkelt. Med filmälskarens glasögon konstaterar man nöjt att allt är precis som det ska vara...Det är ett estetiskt fyrverkeri och Lundström visar igen sin förmåga att skapa visuell teater. Oscar Ekdahls död i slutet av första akten är ett exempel då alla teaterns element samverkar till en välbalanserad helhet.
Västra Nyland/Martin Welander