
Sveriges Radio recenserade pjäsen:
"En av skillnaderna mellan film och teater är närvaron, känslan av att vara i samma rum där det sjungs från mage och hjärta. Man har också koncentrerat sig på nyckelscenerna, tonat ner budskapet om Jesus och korsfästelsen, horan och madonnan och fokuserat på musiken och gruppen, på människans inneboende förmåga att förlåta. Och som teater är det helt OK, det är raskt och välspelat fast inte på djupet engagerande."
LÄS MER
Mikael Kosk i HBL:
Skickligt fångar regin både individerna och gruppen, och tecknar en bild av mänsklig dynamik där var och en medvetet eller omedvetet spelar en viss sorts roll. Sofia Aminoffs bearbetning av Kay Pollaks filmmanuskript är en lika viktig bit av helheten; filmens språk förvandlas till en tät och smidig scendialog.
LÄS MER
Läs en intervju med Kay Pollak, upphovsmannen bakom succén!


