Svenska Teaterns historia

DET FÖRSTA TEATERHUSET

År 1827 fick Helsingfors sitt första teaterhus, ritat av Carl Ludvig Engel. Tidigare hade olika turnerande teatersällskap spelat i enkla magasin, lador och andra tillfälliga utrymmen. Teaterhuset stod i Esplanaden, i höjd med nuvarande Mikaelsgatan. 

CHIEWITZ TEATERHUS

Engels lilla teaterhus av trä blev snabbt för trångt, det revs och en ny teater av sten byggdes och invigdes den 28 november 1860 på den plats där Svenska Teatern nu står. Ritningarna hade gjorts av den svenskfödde arkitekten Georg Theodor Chiewitz. Detta var, kan man säga, början till Svenska Teatern, men den nybyggda teaterns historia blev mycket kort. Natten mot den 8 maj 1863 förstördes den av en förödande brand. 

BENOIS TEATERHUS

Återuppbyggnadsarbetet kom snabbt igång. Ansvarig arkitekt för planeringen av den nya teatern var professorn i St. Petersburg Nicolaj Benois och redan hösten 1866 stod en ny teater färdig på samma plats som den tidigare. 1866 är även det år som Svenska Teatern betraktar som sitt invigningsår. Under de första tiderna i både Chiewitz och Benois teaterhus var Nya teaterhusaktiebolaget (grundat 1856) den drivande kraften bakom teaterföretaget. Bolaget hyrde för kortare eller längre perioder ut huset till olika ensembler. I längden blev detta system ohållbart och man beslöt att teatern skulle få en egen, permanent ensemble. I maj 1867 grundades därför Garantiföreningen för Svenska Teatern, som skulle bära ansvaret för teaterns produktionssida, medan husbolaget fortsatte att dra försorg om den byggnad som hyste verksamheten. (Teaterhuset ägs ännu i dag av Nya Teaterhusaktiebolaget medan det är Garantiföreningens styrelse som är teaterns högsta ledande organ.) 

OMBYGGNADEN 1936

Under åren 1935-1936 moderniserades och förstorades teaterhuset under ledning av arkitekterna Eero Saarinen och Jarl Eklund. Teaterhusets hjärta, den av Nicolaj Benois på 1860-talet skapade vackra salongen i rött och guld fick stå kvar i nästan oförändrat skick. Huset har alltså ett modernt ”skal” och en gammal ”kärna”. Moderniseringen av teaterhuset genomfördes med stöd av Stiftelsen för Svenska Teatern, som med donationsmedel hade grundats 1928 med det primära syftemålet att finansiera ombyggnaden av teaterhuset, men som därefter i enlighet med sina stadgar fortsatte att arbeta för att skapa trygghet och utvecklingsmöjligheter för teatern som helhet.

TEATERNS LEDNING GENOM TIDERNA

Ännu i början av 1900-talet bestod den konstnärliga personalen till stor del av artister från Sverige. Opinionen för en inhemsk teater växte sig emellertid allt starkare och hösten 1915 var tiden mogen för det formella beslut som från följande spelår gjorde Svenska Teatern till en nationalscen för den finlandssvenska befolkningen. Då hade förutsättningarna för att bedriva teaterverksamhet med inhemska artister även förbättrats i och med att Svenska Teaterns elevskola (1908) hade börjat utbilda professionella skådespelare.

Den första teaterchefen efter nationaliseringen var August Arppe. När Nicken Rönngren blev chef för teatern år 1919 befästes teaterns finlandssvenska identitet, men gästspelsutbytet med teatrar i Sverige, Norge och Danmark fortsatte till en början att vara livligt. Nicken Rönngren efterträddes 1954 på chefsposten av Runar Schauman. År 1963 övertogs ledningen av Carl Öhman, som i september 1982 efterträddes av Jack Witikka. År 1987 blev Georg Dolivo teaterns chef och 1996 tillträdde Lars Svedberg. Från hösten 2002 är Johan Storgård Svenska Teaterns chef.

Arkivet