Tuppens hjärta
De kom på våren, de första familjerna flyttade ut redan i april, de som hade barn i skolåldern kom i början på juni. De kom med allt sitt pick och pack i lådor och kappsäckar, vädrade sina hus och sina sängkläder, och sen gick de runt och hälsade och snusade på varandra.
Flickorna klädde om sig i badhuset, och då var det ofta några av pojkarna som försökte kika in genom springor och kvisthål. En skymt av en bröstvårta eller lite smålockigt könshår kunde hålla dem varma i flera dagar. Och nätter.
Det gick ett rykte över holmen. Ruttan Bergqvist hade kommit ut på sin trappa en natt vid tretiden. Det hade börjat småregna och hon skulle ta in tvätten. Och då ser hon att någon klättrar ut genom köksfönstret. Och om någon klättrar ut, så har någon först klättrat in. Till pigan, som har sin säng i köket.
Ljudet från Nikanders Penta och Toivonens Evinrude, knastret från Fjalars reseradio, knarret i Stora villans vindstrappa. Dofterna av fiskrens, piptobak, fernissa och gamla oljerockar …
Och så en dag, en stekhet dag i juli låg hon på klippan vid badhuset bredvid Benny. De hade simmat och nu låg de där, våta och flämtande och kände den sköna värmen sprida sig från stenen under dem och solen ovanför. Ingalill låg på rygg med halvslutna ögon och plötsligt kände hon att en skugga kom mellan henne och solen.
Tuppens hjärta
"En mästare på att hålla publiken i sin hand"
Med Tuppens hjärta visar Bengt Ahlfors igen en gång vilken gudabenådad berättare han är. Ensam på scen och utan annan scenografi än en röd pall berättar han en saga för vuxna, en historia som börjar lättsamt och gemytligt men ändrar karaktär efterhand... I slutet av pjäsen sitter publiken knäpptyst och väntar andlöst på vad som verkar vara en annalkande katastrof - Bengt Ahlfors är helt enkelt en mästare på att hålla publiken i sin hand.
Västra Nyland/Siw Handroos-Kelekay
"En varm och känslig monolog"
Monologen ger igenkännandets glädje för många, men finurlig och genomrolig är den för alla. Tuppen har ett stort hjärta.
Löntagaren/Fredrik Therman
"Karismatiskt och roande"
Ahlfors är karismatisk och roande och med sin närvaro fyller han det enkelt klädda scenrummet..Och när Ahlfors beskriver doften av fiskrens och piptobak, ljudet av en surrande Evinrude en sömnig sommardag och beröringar som sitter kvar i huden blir det finlandssvenska universellt.
HBL,Isabella Rothberg
"Nostalgistund"
Om man vill unna sig en oförarglig nostalgistund är det bara att styra stegen till Svenska Teatern..
Ny Tid, Tuva Korsström
Bengt Ahlfors regisserade fjorton pjäser på Svenska Teatern mellan 1966 och 1992. Här har också sex av hans 35 egna skådespel haft sin urpremiär. Åren 1975-78 var han teaterns konstnärliga ledare, och om den tiden skrev han boken Stigzeliuska rummet. Dagbok från Svenska Teatern. 
