Milja Sarkola gör föreställning om passivt motstånd

20.12.2017 kl. 13:29
I januari går ridån upp för ett efterlängtat samarbete när den prisbelönte regissören och dramatikern Milja Sarkola gör sitt första regiarbete på Svenska Teatern. 24 januari har föreställningen I Would Prefer Not To urpremiär på AMOS.

KÖP BILJETT / LÄS OM FÖRESTÄLLNINGEN

Sedan sin examen från Teaterhögskolan 2006 har Sarkola hunnit utmärka sig för produktioner på både finska och svenska, bland vilka Perheenjäsen (Teatteri Takomo 2011), I taket lyser stjärnorna (Lilla Teatern 2012), Jotain toista (Q-teatteri 2015) och Allt som sägs (Viirus 2016) blev särskilt hyllade och omtalade. 

I majoriteten av ovan nämnda föreställningar har Sarkola själv stått för både manus och regi, och hennes pjäser har ofta haft autofiktiva anslag. I den nya föreställningen I Would Prefer Not To är materialet däremot plockat längre bort ifrån, nämligen den amerikanska författaren Herman Melvilles novell Bartleby – The Scrivener från 1853. 

– Jag läste Bartleby – The Scrivener för 20 år sedan och den tilltalade mig genast. Jag har i princip velat göra en föreställning på basen av den ända sedan dess, säger Sarkola.

Den befriande passiviteten

I novellen blir en man vid namn Bartleby anställd som skrivare på Wall Street. I början utför han sina arbetsuppgifter flitigt, men varje gång någon ber honom göra något utöver det nödvändiga svarar han att han skulle ”föredra att inte”. Småningom slutar han också göra det han blivit anställd för, fortfarande med samma passiva ställningstagande: han ”föredrar” att inte arbeta, men han ”föredrar” också att inte lämna kontoret – han gör helt enkelt ingenting. 

– Det finns något jättebefriande i Bartlebys attityd. Det går inte att leva så, men det finns en dröm om att kunna göra det, vilket säkert hänger ihop med prestationssamhället och tidspressen i det, säger Sarkola.

För henne är det avgörande att Bartlebys motstånd är just passivt. Det finns ingen tydlig agenda eller ideologi bakom besluten han fattar. Läsaren får aldrig veta varför han ”föredrar att inte” göra saker. 

– Att bara ”föredra att inte” göra saker blir existentiellt på ett annat sätt än om man för fram sin vägran som ett aktivt ställningstagande. Det finns en anonymitet hos Bartleby som fascinerar. Han berättar inget om sig själv och har inga åsikter – han producerar helt enkelt ingen subjektivitet. Det är en spännande kontrast till dagens värld där vi hela tiden förväntas arbeta på att skapa oss en identitet, säger Sarkola. 

Gränserna för vår empatiska förmåga

Anonymiteten syns även i Bartlebys språkbruk – han upprepar samma mening ända tills den töms på innehåll – vilket också är något Sarkolas föreställning intresserar sig för. I novellen leder ändå Bartlebys agerande inte till befrielse, utan till att han går under.

– Draget till sin spets är Bartlebys handlande destruktivt, och det går att läsa honom som ett deprimerat offer för arbetssamhället även om jag själv inte tycker att martyrtematiken är så intressant. Däremot är det spännande att fundera på om man i viss mån skulle kunna använda sig av hans strategi i sitt eget liv, och vad det skulle leda till, säger Sarkola.

Martyrtanken utmanas också av att Bartlebys arbetsgivare, som är novellens jagberättare, inte är en känslokall effektivitetsmanager, utan tvärtom uppriktigt intresserad av att förstå sig på Bartleby och hjälpa honom anpassa sig till livet.

– Ett av de viktigaste temana för Melville verkar handla om gränserna för vår empatiska förmåga – vad kan man göra för en annan människa? Speciellt när det handlar om någon som inte vill bli hjälpt? Jag tycker om att berättaren varken är exceptionellt ond eller god, han ställs helt enkelt inför frågan om hur han ska förhålla sig till den här avvikande människan. Han vill hjälpa honom, men det är svårt både för att hans kolleger undrar varför Bartleby ska särbehandlas, och för att Bartleby inte berättar något om sig själv. Det finns något djupt mänskligt i det här, att vilja göra rätt, men inte veta hur, säger Sarkola.

Scenografin föredrar också att inte

Vid tiden för intervjun är I Would Prefer Not To i allra högsta grad i process. Arbetsgruppen, som utöver Sarkola består av dramaturgen Christoffer Mellgren samt skådespelarna Joanna Haartti, Patrick Henriksen, Simon Häger och Hellen Willberg, har ägnat sig åt att närläsa Melvilles text och göra olika skrivuppgifter som Sarkola utfärdat.

– Uppgifterna baserar sig på olika teman i texten. Precis som karaktären Bartleby har vi också ägnat oss åt att kopiera text, vi har samlat in offentliga uttalanden som på olika sätt visar på hur språket i dag fungerar identitetsskapande och funderat på vad det betyder. Var vi landar har jag ännu ingen aning om, säger Sarkola.

Det som däremot stod klart redan innan repetitionsarbetet påbörjades är Kaisa Rasilas scenografi. Även den utgår från inställningen ”jag skulle föredra att inte”, och innehåller bland annat ett galler som skärmar av åskådarna från scenen.  

– Det berodde på teaterns tidtabeller, men har gett ett intressant utgångsläge i arbetet – oftast följer scenografin manuset på institutionsteatrar, nu är det andra vägen, säger Sarkola.

Hur känns det att göra Svenska Teatern-debut med just den här föreställningen?

– Roligt! Att regissera på en stor teaters mindre scen innebär mindre ekonomisk press och förväntningar på försäljningen än att regissera på en mindre teaters enda scen. Det behöver inte betyda att föreställningen i slutändan blir mer experimentell eller ”svår”, men det är befriande som omväxling. Jag tillåter mig själv att tänka mer marginellt, säger Sarkola.



INTERVJUN FINNS I FÖRSTA RADEN - LÄS HELA TIDNINGEN

För att bättre förstå våra besökare samlar vi och våra samarbetspartners information om ditt besök med hjälp av cookies. 
Läs mer.

close